..ja och varför är jag det då kan man ju undra. Det kanske inte låter så märkvärdigt för er som läser.(eller jo Emma förstår nog hur stort det är) Jag kom ihåg att ringa både Emma och Sandra PÅ deras födelsedag!! Alltså jag kan inte minnas när det hände senast. Jag brukar alltid komma på det 3-4 dagar efteråt.
Jag kom ihåg en gång (eller Emma låter mig inte glömma) när vi gick i högstadiet. Jag och Emma tog alltid sällskap till skolan. Det var den 13:e sept och det var Emmas födelsedag. För det mesta så brukade Emma komma ner och möta upp mig när jag gick förbi hennes hus. Men denna dag, av någon anledning, så fick jag för mig att gå upp för alla trapporna till deras lägenhet och hämta henne. När jag jag plingade på dörren vart väl Emma jätteglad och trodde att "för en gång skull kommer Pernilla ihåg min födelsedag". Emma öppnade dörren med ett leende, jag i min tur säger; "Hej, är du klar snart?" Haha..sorry Emma.. Hon måste ha blivit så jävla besviken. =) hahahaahaaa, jag kan inte sluta skratta...
Ialla fall. På vägen till skolan så sa vi inte ett ord om vilken dag det var, inte ett endaste grattis.
När vi kom fram och slog upp portarna så var det fullt med folk i farten. Elever och bekanta som vi knappt annars pratade med, mötte oss och ropade glatt "Grattis!!" "ÅÅ grattis på födelsedagen!" Det som virvlade i mitt huvud var, "vem är det dom grattar??"
Det var först när vi fick en gratulation av Sofia i våran parralellklass som jag hajjade. "Faan jag har glömt det igen!!"
Emma drar den här historien varje gång det dyker upp en födelsedag bara för att jag alltid har sådan ångest för att glömma bort att ringa.
"Jag kommer ihåg den gången på högstadiet...." brr..=/
Idag jobbar jag lunch igen. Och ikväll blir det kalas för hela slanten! För er som har missat det så spelar Hoffmaestro på stadshuset och vi ska dit. Lite middag här hemma först, sen ska dom lurviga få dansa och pipan ska gurgla!
"Det finns fortfarande inget botemedel för den återkommande födelsedagen"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar