Det stora hoppet..

Nu har jag varit i Stockholm i en vecka och väntat in skorpan som skulle ha kommit den 23e, men han hade det nog jäkligt bekvämt inne i min systers mage, så som stålmannen kom han ut den 30e augusti. Åå vår fina lilla kille är här nu. Jag fick 3dagar med honom innan jag var tvungen att åka hem till Sundsvall. Att få sitta med honom tryckt i famnen är en av dom mest härliga, kittlande, mysiga och underbara känsla som jag någonsin har upplevt. Nej det går inte beskriva, men så mycket kan jag säga, att man får inte nog av honom. Önskar jag fick vara med dom alla timmar på dygnet.

Nu tänkte jag lägga upp filmen på mitt graciösa trampolinhopp.
Grejen är att jag är så pass höjdrädd så att när jag kommer upp på den 3meter höga trampolinen så blir jag helt yr i huvudet och benen blir som bandspagetti. Så fort jag släppte räcket så kändes det som att minsta lilla vindpusten skulle välta ner mig på plattorna där under.
När jag efter ett antal försök släpper räcket och hasar mig ut med myrsteg så inser jag att, jag kan inte vända om nu, jag kan inte backa tillbaka till mitt trygga räcke. Det är för svajigt uppe i huvudet. Jag var spyfärdig. Jag blev stående med betongklossar på fötterna och kunde inte röra mig. Jag insåg inte att Marcus pratade med mig förrän det att jag såg filmen efteråt. Det var en halvmeter kvar till slutet på brädan, men jag kunde inte röra mig, så då var det bara att kasta sig ut som en graciös svan...
Det kanske inte ser så högt ut, men är man höjdrädd så är man. Och visst är trampolinen bara 3m uppe i luften men så måste man ju lägga till min längd, så mina ögon är på 4,64cm höjd.. Så den som säger att det inte är högt förtjänat en smäll i plytet! Aja jag ska inte tjata om det mer nu, men det var sjukt jävla jobbigt..brr..
(höj ljudet)

"Rädsla leder till den mörka sidan. Rädlsa leder till ilska. Ilska leder till hat. Hat leder till lidande"