Inflammation

Jag har dom senaste veckorna haft väldiga problem med mina promenader. Jag har nämligen upplevt en enorm smärta i mina smalben. På framsidan. Så igår 13.30 besökte jag en sjukgymnast. Tydligen var mina ben väldigt uppsvällda vilket jag inte har lagt märke till då smärtan och svullnaden sitter i båda benen, så jag har ju liksom inte haft något att jämföra med.
Men Lucas som han hette behandlade bara ett ben för att se om jag känner nån skillnad. Och känns det bättre i det benet så fortsätter han med samma behandling på båda benen annars kommer han byta taktik. När han undersökte benen så bröt han på sin tyska;
"Men hechrrregyyd Pechrrnilla, vad har dy gjurt, sechrr yt som du har spchrunigt ett marrraton". Det räckte att han masserade lätt och det gjorde svinont!
Han nämnde aldrig ordet benhinneinflammation, men jag antar att det är något sådant.
Nu ska jag iaf promenera på till nästa onsdag då jag ska dit igen.

Ikväll så kommer min kära vän Jessica glida förbi Sundsvall på sin färd upp till Umeå. Så vi tänkte väl ta oss en bit mat eller en fika. Struntsamma vad det blir huvudsaken är att få träffa henne.

Nu ska jag fylla på min kaffekopp, sen ska jag nog kanske dra fram stafflit, duk och lite färger. Hösten gör mig så inspirerad.

Einen schönen Tag!

"Smärta är inget ont, om den inte övervinner oss"

Fina höst..

Det är ju helt underbart ute, termometern visar -0,3. Det är alldeles klart ute och gräset har en nyans av vitt av frosten som har lagt sig under natten, brr, det ser kallt ut.. Men jag sitter här inne med min varma nespresso.
Helgen var vild. I lördags var jag nere på Jennys födelsedagskalas på "Lokal"(där hon idag är restaurangchef) Det var riktigt bra, det blev dock en salig blanding av drycker, vilket tog ut sin rätt dagen efter. När vi var färdigkalasade på Lokal gick vi vidare till All Star där Tomas Rusiak gästspelade bakom dj-bordet. Jesus va kul jag hade där, jag minns dock inte vad det var som var så kul. Men om man vaknar upp med ett leende dagen efter, trots värsta bakfyllan, då måste man verkligen haft kul anser jag!

Idag händer det inte så mycket. Ska äta lite frukost, sen blir det som vanligt en lånpromenad. Sen ska jag fräscha till mitt hem lite grann. Ikväll 20.00 ska jag möta Evelina och Åsa nere på Barista för en fika. Jag hoppas att vi kan gå igenom minut för minut av kvällen då det kan hända att saker har fallit bort från mitt minne..

Nepp, nu ska jag ta in hundarna och sen vräka i mig avokadomackor.

"Att fira födelsedagar är sunt. Statistiken visar att de som firar flest födelsedagar också är de som lever längst"

10 timmar

Morning morning.
Ikväll är det födelsedagspartaj för Jenny, (f.d restaurangchef Invito, nu mera nära vän) Och jag har galet mycket saker att göra fram till dess. Eller det kanske inte är galet mycket saker men tillräckligt mycket för att jag inte vet hur tiden ska räcka till. Så här ser det ut;

• Långpromenad med Dolly-1tim
• Åka ut till Birsta, hitta ett par billiga skor med klack- 1-2 tim
• Hämta upp Evelina vid 14.00
• Vi ska tillsammans åka och köpa present åt Jenny- 1 tim
• Färga min utväxt i håret-1 tim
• Göra mig iordning- 1-2 tim
• Åka och lämna Dolly hos Maria och ungarna- 15 min
• 20.00 infinna sig på kalas.

Grejen är att håret hade jag kunnat göra nu, men jag kan inte göra det själv så jag måste vänta till det att Evelina klar med sitt och vi köpt present.

Helt seriöst, det här måste vara månadens bästa inlägg.. Jag ska skärpa mig. Men förmodligen så kommer jag ha lite mer att skriva om imorgon, för jag lär ju göra bort mig ikväll. Vi hörs snart igen, (när jag har lite mer vettigt att skriva)

"Brådskan är den största anledningen till att man inte hinner"

smatter smatter..

Vaknade upp till smatter på rutan 07.00 denna morgon. Jag gick upp för att vänta in Daisy och Dylan. Dylan är en hund som jag var hundvakt åt förra sommaren och som behövde passas nu torsdag-fredag.
Grejen med Dylan är att han är en engelsman och förstår bara engelska. Det kan jag känna är ett problem då vi är ute på gården och jag ska kalla in honom. Inte nog med att jag tycker att det är lite genant att stå och ropa på engelska utan det är det att han inte är klockren på inkallning, så det är ju ett tag som jag får stå där och ropa. Grannarna måste tro att det fattas några skruvar inne i min snickarbod. Jag känner mig skitfånig, börjar skratta så fort jag pratar med honom och det blir ju ännu roligare när han sitter där och ser ut som ett frågetecken med huvudet på sne..

Idag börjar jag jobba kl 11 så vi tog oss en promenad i regnet direkt då hundarna kom. Jag kände mig som "Kvinnan som kan tala med hundar" när jag svepte fram på gatorna.

Så det är en ganska blöt Pernilla som sitter vid datorn idag.

Här har ni mitt frukostbord, så här ser det ut varje morgon. Macka, kaffe, radio och dator. Det är en underbar morgonrutin jag har skapat för mig själv.

"Med tanke på vad vårt språk utsätts för dagligen, måste man väl i alla fall beteckna det som seglivat"

Inga planer..

Första dagen utan någonting inplanerat. Det känns jättebra, nu kan jag lalla på här hemma. Dricka mitt morgonkaffe, ta en promenad, äta en macka, sticka klart min grön/vita mössa, dammsuga, plocka i något skåp kanske, äta lunch, ringa ett samtal, göra ett armband, dricka en kopp kaffe, baka, ringa ett till samtal, förbereda middag.. åå vilken skön dag jag har framför mig. Och det som gör dagen ännu bättre är att det regnar utanför husets väggar, då får man ju stanna inne hela dagen om man vill!

I tisdags ringde jag min kanske blivande chef upp i Åre. Han lät som en riktigt skön snubbe. Jag blev mer taggad efter vårat samtal, känns som att det kan bli riktigt bra.
Men det kan ändå skava lite i min mage att behöva flytta från Ebba och Philip. Usch jag ska nog inte börja tänka på det redan nu, då kommer dagarna bli ruskigt deppiga.

På lördag ska jag på min vän Jennys födelsedagskalas, kommer nog bli grymt.
Och imorgon fredag kommer Ebba och Philip hit och ska vara med mig, lääängtar!

Folk snackar om att man inte ska hänga ut sina barn på internet, men helt seriöst, vad kan ni vara, 5st som läser min blogg så nu tar jag mig friheten och lägger en bild här på mig och min nya älskling som fortfarande inte har fått något namn. Min lilla systerson..saknar honom i mängder, skulle vilja vara där med dom varje timme på dygnet..



"Dåligt väder ser alltid värre ut genom ett fönster"

Promenix

Blir bara en liten snabbis nu, jag ska alldeles strax bege mig ut på en promenad men Evelina. Sitter och lyssnar på Carina Berg som gästar i morgonpasset i p3, love her!

Idag är jag ledig så det blir lunch med brorsan och mamsen nere på stan..yummie, mat..

Jag köpte ett par kängor igår, inför vintern men jag är lite lite osäker på dom, skulle gärna vilja ha någons åsikt.

Ojj vad konstigt det här blev nu, jag tog mig en paus och gick en promenad med Evelina och hundarna, men nu är jag tillbaka och jag har gjort mig iordning för att åka ner på stan för lunchtime.

Men om nån läser detta så får den personen gärna kommentera skorna, har inte riktigt bestämt mig. Dom är av märket rieker, ska vara grym kvalité..

"Radioapparater är som oavbrutet knallande automatpistoler som skjuter i tystnad"

Hola bandola!

Vaknade upp till ett dystert väder, ett väder som jag faktiskt tycker om, mulet och lite regn. Jag älskar dom soliga höstdagarna, men jag njuter även av dessa dagar..
Idag ska jag jobba lunch igen, sen åker jag och mamma ut till Birsta för lite shopping, eller fönstershopping för min del då det ekar i min plånbok.
Igårkväll ägnade jag och mamma oss åt lite nostalgi. Hon hade nämligen fört över familjens turkietresa från vhs till en dvd. Åå herregud, jag skrattade mig illamåendes. Önskar jag fick dela med mig men min familj, som då likande mer samhall på permission, skulle nog inte uppskatta det..

Oj, jag har visst lite huvdvärk idag, trist.
Med morgonpasset i p3 strömmandes ut ur högtalarna, kaffet bredvid mig och Dolly och Daisy bråttandes på mattan säger jag tack för denna morgon.

Det här är min höstjacka appropå ingenting. Jag vill bara visa den för jag är så fruktansvärt nöjd att jag hittade den. Jag har alltid sådana problem med att hitta höst-och vinterjackor.

Men med den här; Jag kom, jag såg, jag köpte!!

"Mina minnen finns inuti mig - de är inte saker eller platser - jag kan ta med dem vart som helst"

Jag vill känna, jag känner när jag hör musik, musik som betyder allt eller inget, känslor som känns, musik får mig att känna..

Efterfesten..

Helgen känns otroligt lååång.
Fredagen var ju helt galen. Kvällen började kl 18.00 och slutade 05.00 på lördagsmorgonen.
Jag hade sett fram till en hoffmaestrokonsert i evigheter och jag hade för länge sedan bestämt mig för att den dagen jag går på deras spelning så ska jag på efterfesten. Och jag säger bara så här; Mission accomplished!
Så till fredagkvällen. Jag, Evelina och Åsa satt här hemma hos mig och förtärde en vegetarisk middag, vi var alla vråltaggade inför kvällen. Spelningen skulle börja 00.00 på stadhuset så när vi kom ner vid 23 så var det fortfarande väldigt lugnt.
Men när dom sen väl drog igång så trodde jag helt säkert att taket skulle blåsa ut i rymden, har aldrig varit med om ett sådant ös..jesus..publiken var helt galen!
När spelningen var slut så var vi alla svettiga och drog omkring ett tag inne på stadshuset. Men tillslut tröttnade vi, så valde att avlägsna oss. Men som tur var så hade vi hängt av oss jackorna på övervåningen där spelningen hade varit, så när vi kommer upp håller dom på att lassa ut alla instrument i lastbilen. Vi går ner och ut och där står 2 bandmedlemmar och vi stövlar fram och börjar tugga med dom. Snubbarna frågade om vi ville med på efterfest och i svaret fanns det inte många tvivel. Fast man ville ju inte vara övertaggade så på ett lugnt och coolt sätt tackade vi ja.
Vi var väl ett 20-tal på efterkrökaren och det var trevligt. Inte så mycket mer. Jag hade gärna lagt ut lite bilder på kalaset, men dom bilderna togs med Åsas mobil och den vart snodd av någon utav dom andra brudarna som var där, så tyvärr.
Men summan av kardemumman; Innan deras spelning så var jag helt galen i dom, jag tyckte dom kändes som världens coolaste snubbar, men nu efteråt, not so much. Alltså förstå mig rätt, vi hade kul och dom var verkligen trevliga, men det var någonting, som jag inte kan lägga fingret på, som gjorde att jag efteråt kände, njaa..

Men jag är supernöjd att jag nådde mitt mål med kvällen och kan nu stryka ytterligare en sak från "att gör listan"; Efterfest med Hoffmaestro - check!

Nu ska jag iväg till barnmorskemottagningen och göra ett cellprov sen direkt till jobbet.
Idag kommer mamma hem, ska bli mysigt, men tråkigt att hon drar iväg på onsdag igen =(

Oj nu måste jag skynda mig.
Hej hej!

"Det är livet självt som är den verkliga festen"

Såå nöjd!

..ja och varför är jag det då kan man ju undra. Det kanske inte låter så märkvärdigt för er som läser.(eller jo Emma förstår nog hur stort det är) Jag kom ihåg att ringa både Emma och Sandra PÅ deras födelsedag!! Alltså jag kan inte minnas när det hände senast. Jag brukar alltid komma på det 3-4 dagar efteråt.
Jag kom ihåg en gång (eller Emma låter mig inte glömma) när vi gick i högstadiet. Jag och Emma tog alltid sällskap till skolan. Det var den 13:e sept och det var Emmas födelsedag. För det mesta så brukade Emma komma ner och möta upp mig när jag gick förbi hennes hus. Men denna dag, av någon anledning, så fick jag för mig att gå upp för alla trapporna till deras lägenhet och hämta henne. När jag jag plingade på dörren vart väl Emma jätteglad och trodde att "för en gång skull kommer Pernilla ihåg min födelsedag". Emma öppnade dörren med ett leende, jag i min tur säger; "Hej, är du klar snart?" Haha..sorry Emma.. Hon måste ha blivit så jävla besviken. =) hahahaahaaa, jag kan inte sluta skratta...
Ialla fall. På vägen till skolan så sa vi inte ett ord om vilken dag det var, inte ett endaste grattis.
När vi kom fram och slog upp portarna så var det fullt med folk i farten. Elever och bekanta som vi knappt annars pratade med, mötte oss och ropade glatt "Grattis!!" "ÅÅ grattis på födelsedagen!" Det som virvlade i mitt huvud var, "vem är det dom grattar??"
Det var först när vi fick en gratulation av Sofia i våran parralellklass som jag hajjade. "Faan jag har glömt det igen!!"
Emma drar den här historien varje gång det dyker upp en födelsedag bara för att jag alltid har sådan ångest för att glömma bort att ringa.
"Jag kommer ihåg den gången på högstadiet...." brr..=/

Idag jobbar jag lunch igen. Och ikväll blir det kalas för hela slanten! För er som har missat det så spelar Hoffmaestro på stadshuset och vi ska dit. Lite middag här hemma först, sen ska dom lurviga få dansa och pipan ska gurgla!

"Det finns fortfarande inget botemedel för den återkommande födelsedagen"

3 dagar kvar..

Onsdag morgon, om 1 timme drar jag till jobbet. Jobbar lunch på Invito den här veckan. Det är jäkligt skönt med lunch. Missuppfatta mig inte, det är grymt mycket folk och grymt stressigt, men man tar en beställning sen springer man bara ut med maten, allt detta utan en massa krussiduller. Det kan vara rätt skönt att slippa det här finliret ibland.

Jag och mitt kaffe sitter och lyssnar på morgonpasset i p3, dom framkallar ett jämt och gott skratt hos mig. Dom är så roligt härliga!

På fredag spelar Hoffmaestro här i Sundsvall på stadshuset. Superkul om du kunde komma. Det kommer bli den grymmaste kvällen ever!

Alright nu ska jag borsta gaddarna och dra på mig paltorna.

Have a nice one!

"Ingen är så rå, så hård och full av ondska att ej musiken ändrar hans natur"

Helt seriöst..

Jag ligger i min säng och undrar, varför? Tanken förvinner inte ur mitt huvud. Varför? Vad är det för fel? Jag försöker hitta en logisk förklaring. Kan inte hundar känna doften av äckel? Kan inte hundar urskilja äckliga saker från goda saker?

Försöker jag mata Dolly med en gurka så rynkar hon med överläppen, men att rulla sig i bajs det är HELT ok! Visst hon har aldrig ätit bajs och kommer förhoppningsvis aldrig göra det. Men att rulla sig det är tydligen en helt annan sak. Jag förstår inte. Varför?

Jo förstår ni, det har hänt igen.

Igår tog jag och Evelina med oss hundarna ut i skogen. Dom skuttar runt och lever livet. Vi kommer ut på en äng, vilket jag förstår senare att det är en gammal kohage. Det är dom stora koblajorna som avslöjar den. Men innan jag inser det så är det redan försent. Dolly har dykt ner i ängens största kaka.. Jag vart så rasande. "INTE IGEN!"

Det märkliga är ju att hon ser ju supernöjd, hon ser stolt ut. Jag känner nog inte någon annan som skulle vara stolt över att vara nergeggad i bajs. Men det är ju Dolly i ett nötskal. Hon ser dom små sakerna i livet, det är dom små sakerna som gör henne lycklig. Tyvärr är inte matte av den rasen..

Jaja, ingen mer skog, iaf inte på väldigt länge..

Idag ska jag jobba lunch. Och efter jobbet blir det en promenad, sen ska jag och Evelina gå och kolla på en dansuppvisning. Sveriges bästa streetdansare. Ska bli grymt kul!

Pump up the jam

Jag hoppas verkligen inte att nästa inlägg handlar om bajs, börjar bli lite tjatigt.

Have a nice day!

"Dans är konsten att få undan fötterna så fort att han inte hinner trampa på dem"

Kräftskivan var (skit)kul..

Det är måndag och klockan är 09.25. Det betyder att helgen ligger bakom mig. Jag tror att jag hoppar in på historien om kräftskivan på en gång, kräftskivan som aldrig kommer glömmas bort..

17.00 skulle kalaset börja i lördags. Först skulle vi ha lite mingel för att lära känna varandra och sen skulle vi suga safterna ur dom små kräftorna. Men vet vi ju hur folk är, folk är fan alltid sena. Dom sista gästerna som behagade att komma kom 19.00. Men men det gjorde väl inte så mycket förutom att fördrinken som dom bjöd på var slut så folket började korka upp sina vinflaskor och var lagomt lulliga när middagen skulle ta sin början.
Återigen vart jag påmind om min ensamma vardag, jag pratar om mitt singelliv. Det var jag och en till som inte var där med sin sambo. Det tyckte jag var jättekul..NOT!!

Iaf middagen rullade på, folk blev fullare och gladare. Hälften av gästerna, inkluderat mig själv, hade fått en uppgift som ingen annan fick veta om. Där satt vi utspridda och kastade ur oss tourettesrop. Min uppgift var att förolämpa andras frisyrer vilket till en början kändes segt, men efter 2 glas vin så var det inget problem längre.

Solen gick ner och middagen var slut. Då började lekarna. Vi var indelade i lag. Kommer inte gå in så mycket närmare på det, vårat lag blev diskade i lek nr 2. Men det var nångång då som det hände något väldigt intressant..
Jag hade ju med mig min kompanjon Dolly som aldrig är sen med att tacka ja till en fest. Hon hade skittrevligt under kvällen, hon fick mycket uppmärksamhet. Och förmodligen så fick hon väl lite storhetsvansinne av all denna uppmärksamhet så när lagen står framför deras altan och leker leken med ballonger så kommer en fruktansvärd bajsodör som sveper sig som en sarong runt om oss. Och uppskuttandes på altanen kommer Dolly, superlycklig, helt täckt av en obehaglig brunfärg, bajs. Jag blundade i 3 sekunder och bad till bajsguden om att det var ett skämt, en mardröm.
Men gästernas tjutande fick mig att inse, "Nää Pernilla, det här händer på riktigt"
Alltså när jag säger täckt så menar jag TÄCKT, från nosens spets till sista pälsstrå på svansen.
Min första reaktion var att lägga benen på ryggen och löpa av bara fan ifrån festen, ifrån folket, ifrån bajset.. Men jag insåg att det enda rätta var att kasta in henne i duschen.
Klockan var vid den här tiden 22.00. 22.30 ligger jag och en ganska ren Dolly och sover, instängda i Ebbas rum.

Så det var historien om min första kräftskiva. Jag känner mig nöjd.

Idag är det den 13 augusti och idag är det Emmas födelsedag. Ska INTE glömma bort att ringa henne.
Hörni, jag ska sätta på mig träningskläderna, jag ska snart bege mig ut på en lång lång promenad.

"Hundar skrattar också, men de gör det med svansen"

Lördagmorgon..

Sitter med en nespresso vid min sida, lyssnar på ljuvlig musik, vart är jag, i Italien? Nej dimman utanför fönstret avslöjar Sverige.
Jag tycker om hösten. Den är skön, så fin, så behaglig, inte för varm inte för kall.

Idag känns det som en superdag. Om en liten stund ska jag och Dollsan gå en promenad runt sidsjön sen ska vi åka iväg och kolla på Ebbas fotbollsmatch. Hoppas Ebba står i mål, för där brukar hon briljera. Fast hon är duktig (bäst) vilket fall som helst.

Ikväll ska jag gå på min första kräftskiva! Förstå mig rätt, jag har ätit kräftor förr, men jag har aldrig varit på EN SKIVA..woohoo! Ska bli riktigt kul. Förmodligen kommer den här kvällen dock förstöras av Marias och Richards förödmjukande lekar. Eller jag bara antar att sådana kommer förekomma. Nåt kommer hända, jag bara känner det.

Men men, än så länge så är jag lugn i magen.

På måndag fyller Emma år och på torsdag fyller Sandra år. Jag brukar varje år glömma bort att ringa på just den stora dagen. Jag kan gå och ladda i flera dagar, men sen när jag är på dagen så faller det bara bort. Men nu vet ni att jag vet och jag vägrar glömma bort!

Nej nu ska jag sätta på mig motionskläderna men först vill jag bara visa en söt bild som jag hittade här på mammas dator. När Dolly var valp så hade min mamma en katt, Elsa hette hon. Dom var dock inte världens bästa vänner, men här hittade jag en fredlig bild på dom.

Ha en bra dag!

"Konsten att vara värdinna är att få sina gäster att känna sig hemma även om man önskade att de vore det"

Snart helg igen.. det blir nog en bra helg. Imorgon ska jag bara glida runt hemma, mysa, städa, tvätta, mysa, äta nåt gott, mysa. På lördag har Ebba fotbollsmatch och det är alltid lika kul att se småtjejerna dribblar bort motståndarna. Sen på kvällen vankas det kräftskiva hos brorsan och Maria, det verkar vara många som har tackat ja till inbjudan. Kul kul.

Veckan som jag har bakom mig har passerat på en rulltrappa.

• Måndag- kaklat golvet i källaren
• Tisdag- fortsättning på föregående-köpt biljett till Hoffmaestro den 17e
• Onsdag- jobbade lunch på Invito- började lägga mosaik i trappen ner till källaren
• Torsdag Jobbat lunch- träffa Jenny ikväll

Har även umgåtts med Evelina och våran nya hyresgäst i källaren, Ida.

Nej nu tänkte jag vila en 30 minuter, har jobbig huvudvärk. Det börjar mulna på utanför fönstret, det tycker jag om =) Har inte så mycket att skriva om märker jag. Borde kanske ge upp nu. Ja det gör jag. Hej.

Dolly hälsar!

"Man lär sig skriva genom att skriva"

Vill du ha en snigel under foten?

..ehh nej tack.. Fast det fick jag uppleva ändå. Jag och Evelina satt här hemma och bölade till Moulin Rouge igårkväll. När hon skulle dra sig hemåt så följde jag och Dolly med henne ut för att vinka hej då. Obetänksam som jag kan vara ibland satte jag varken på mig skor eller strumpor. Evelina försvann iväg på sin cykel och jag ropade in Dolly. Helt plötsligt kände jag hur nånting blött och kletigt satte sig under min fot, men antog att det bara var gräs eller nåt annat grönt från gräset.. Jag drog foten mot plattan jag stod på men det var riktigt kletigt och det ville inte riktigt släppa. Kollade ner och såg en fet äcklig snigel liggandes bredvid foten..brr..en rysning gick genom kroppen, åå fy farao va äckligt. Det enda postiva som jag kunde komma på med denna händelse var väl att det var en snigel utan ett hus på ryggen. Men kletet från det lilla krypet var ju som lim, jag fick skrubba foten i duschen ett bra tag innan det kändes okej igen.

Idag har jag rensat skafferiet och ikväll ska jag och brorsan kakla källargolvet, så med andra ord, en lugn dag.

Hä på´re!

"Jag tror att jag har funnit den felande länken mellan djuren och den civiliserade människan. Det är vi"

Svamp svamp svamp..

Hey!
Det är en härlig helg som jag har bakom mig. För det första så har både Ebba och Philip bott här helgen lång. I fredags hyrde vi film och hade en riktig myskväll, älskar att mysa med dom små krypen.

Igår så tyckte jag och Evelina att vi förtjänade en god middag ute. Så vi dinerade på den mysiga restaurangen Mesoyo för att senare möta upp Unni. Vi fick i oss några drinkar och delade många skratt men som våra kvällar ofta slutar så tappade jag och Evelina bort Unni.

Idag drog mamsen till mora för att jobba i 2 veckor. Jag, Philip och Ebba drog rätt ut i skogen för att leta reda på lite kantareller. Det gick ju sådär..vi fick tag på 4 tvivelaktiga svampar, vi TROR att det är kantareller. Men eftersom jag inte äter svamp så slipper jag riskera livet när dom ska provsmakas. Men jag tror faktiskt att jag ska hitta nån kunnig inom området som får ge sitt utlåtande.

Nu ska jag mysa resten av kvällen. Evelina kommer hit och vi ska glo på film. Trevlig trevligt =)

Hoppas ni har en skön kväll!

(Nej det är inte ett skogsmonster, det är en golden retriever, japp det är min hund, everybody, meet Dolly)


"Hunden är människans bästa vän och vem vill man hellre vara vän med än en som har ungefär samma egenskaper som man själv"

Det stora hoppet..

Nu har jag varit i Stockholm i en vecka och väntat in skorpan som skulle ha kommit den 23e, men han hade det nog jäkligt bekvämt inne i min systers mage, så som stålmannen kom han ut den 30e augusti. Åå vår fina lilla kille är här nu. Jag fick 3dagar med honom innan jag var tvungen att åka hem till Sundsvall. Att få sitta med honom tryckt i famnen är en av dom mest härliga, kittlande, mysiga och underbara känsla som jag någonsin har upplevt. Nej det går inte beskriva, men så mycket kan jag säga, att man får inte nog av honom. Önskar jag fick vara med dom alla timmar på dygnet.

Nu tänkte jag lägga upp filmen på mitt graciösa trampolinhopp.
Grejen är att jag är så pass höjdrädd så att när jag kommer upp på den 3meter höga trampolinen så blir jag helt yr i huvudet och benen blir som bandspagetti. Så fort jag släppte räcket så kändes det som att minsta lilla vindpusten skulle välta ner mig på plattorna där under.
När jag efter ett antal försök släpper räcket och hasar mig ut med myrsteg så inser jag att, jag kan inte vända om nu, jag kan inte backa tillbaka till mitt trygga räcke. Det är för svajigt uppe i huvudet. Jag var spyfärdig. Jag blev stående med betongklossar på fötterna och kunde inte röra mig. Jag insåg inte att Marcus pratade med mig förrän det att jag såg filmen efteråt. Det var en halvmeter kvar till slutet på brädan, men jag kunde inte röra mig, så då var det bara att kasta sig ut som en graciös svan...
Det kanske inte ser så högt ut, men är man höjdrädd så är man. Och visst är trampolinen bara 3m uppe i luften men så måste man ju lägga till min längd, så mina ögon är på 4,64cm höjd.. Så den som säger att det inte är högt förtjänat en smäll i plytet! Aja jag ska inte tjata om det mer nu, men det var sjukt jävla jobbigt..brr..
(höj ljudet)

"Rädsla leder till den mörka sidan. Rädlsa leder till ilska. Ilska leder till hat. Hat leder till lidande"