Oh my god, jag har nog aldrig, under min livstid varit med om en sådan fruktansvärd storm. Igår morse när jag skulle åka och hämta Dolly hos chefen (hon hade sovit där under natten) så kom jag inte ens ut genom porten för att det var sånt tryck i vinden och när jag väl kom ut så hade jag sådan motvind att jag vissa gånger gick på stället, jag kom inte framåt. Nej det var faktiskt lite gräsligt. Kändes lite så som jag föreställer mig domedagen.
Det var galet mycket på restaurangen igår. Eller egentligen så hade vi en normal kväll, men den nya tjejen som påstår sig ha en massa erfarnehet, ställde till det för oss rejält. Hon kan inte ett skvatt om servering.
Jag förstår mig inte på folk som tror att servitrisyrket är något som alla klarar av. Fine, vi kanske inte alla har en utbildning, men bara för det så betyder det inte att vem som helst kan göra det. Det är så otroligt många bollar man ska ha i luften samtidigt. Och när man har 35 sittandes gäster på sin station, så tro mig, då vill man inte vara en gröngöling, för du har inte en chans. Du blir uppäten av gäster som avskyr dig för att du har förstört deras kväll som dom har lagt ut en massa pengar på. Visst det kan kännas som ett ytligt yrke vilket det till visso är, men det är fortfarande ett jobba som måste utföras.
Så iallafall den här nya bruden är rökt. Synd för henne att hon flyttade ända hit från Oslo i onsdags. Men man får skylla sig själv om man ljuger om sina meriter.
Slutade vid 01 och när jag skulle köra hem så körde jag fast med bilen i snökaoset precis utanför jobbet. Som tur var kom Hedi och Elin till min undsättning så att jag glatt kunde köra hem.
Nu ska jag pallra mig ut på skidorna. Jag tänkte försöka möta upp Annelie och Johan.
Hörs snart!
"En osynlig vind driver oss fram på vår färd genom världen"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar