Nej jag pallar inte med detta längre, jag kan inte dölja det. Jag står inte ut. Jag måste flytta. Lägenheten där jag bor blir bara mindre och mindre. Det är som ett avsnitt i fångarna på fortet där väggarna sakta tränger sig in mot rummets mittpunkt och där står jag. Men igår fick jag det samtalet jag har hoppats på så länge, från Sverres syster Tove, hon och en hennes snubbe ska hyra ut sin lägenhet och jag står längst framme i kön nu. Jag kommer dela den med en bekant till henne. Men det gör mig ingenting, lägenheten är stor och rymlig och sovrummen ligger på varsin sida om lägenheten och det kan bara inte bli sämre än vad jag har det nu.
Så idag går första flyttlasset, woohoo, jag måste börja packa, vill egentligen åka skidor, men till det finns det ingen tid idag. Jag trodde att jag skulle bli fast i den här äckliga lilla lägenheten vintern lång, men ack så fel jag tog mig=)
Så vart börjar jag? Är det värt att lägga ner en massa tid på att organisera packningen när det bara är 500m bort jag ska flytta..hm tåls att tänka på..
Nu måste jag sätta igång. Vi hörs i eftermiddag eller imorgon.
"Innan jag kan leva med andra människor måste jag leva med mig själv. Det enda som inte står ut med majoritetsbeslut är en persons samvete"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar