Avslitet ben..

Idag är det fredag, veckorna rusar iväg.. Det känns lite som när jag var liten och satt på en plywoodskiva bakom skotern. I början gick det lite sakta, sen började skotern gasa upp och det gick så fort att det kittlade i magen och man höll krampaktigt i repet i svängarna för att inte ramla av..sen saktade skotern in för att vi som satt på skulle få andas och hämta oss lite.. Så känns veckorna här ungefär. Ena stunden känns det som att dagen består av några extra timmar och ibland hinner man knappt vakna innan man ska gå och lägga sig igen. Konstigt fenomen.. Men det är härligt, man tröttnar liksom aldrig.

Jag var ute i backen och och gled lite på skidorna i onsdags. Jag tog en sväng in i skogen, men när jag skulle köra ut i pisten igen så kom jag i en kort, brant backe med lite halvdjupsnö. Mitt i backen så fastnade ena skidan men kroppen fortsatte neråt. JÄVLAR va chockad jag blev och ont gjorde det också. Tror fan att kroppen vred sig två varv innan pjäxan släppte skidan. När jag väl hade landat var jag tvungen att kolla om benet fortfarande satt fast på kroppen. Puh, det gjorde det.. Så sen dess har jag varit ganska öm så av den anledningen blir det inga skidor, inte förrän på söndag iaf, då ska vi på afterskiiiiiii på timmerstugan, då blir det galej!

Nu ska jag fräscha upp mig och dra ner på byn och se om nån vill äta lunch, orkar inte laga mat idag.. Så jäkla tråkigt utan Nicki här, förlorat en trogen lunchbuddy..

Eller jo, en sak till. Nu har jag datumen för Italien/Rom, 3-22augusti, så för er som är sugna, hör av er så planerar vi this years resa =) Ju fler desto bättre fick jag lära mig förra året, då det var nära att jag nästan satt ensam en hel vecka..usch..hallelujah för Sandras spontanitet!

Ha en fin dag!

"Smärtan är endast värdefull när du vet att du har lärt dig något av den"