..jag vill spola tillbaka tiden till natten mellan lördag och söndag..jag vill att den natten ska vara ogjord..jag valde fel väg när jag var på väg hem och det kostade mig en hel del. Ena stunden känner jag mig likgiltig, andra stunden gråter jag, nästa stund tvivlar jag på om det verkligen har hänt. Det skrämmer mig att det kunde ha gått så mycket värre. Jag hade väl tur kan man nog säga. Men jag känner mig kränkt, skärrad, ledsen och jag har svårt att förstå varför det hände. Men vad som har hänt har hänt och jag kan tydligen inte få det ogjort.
Jag var ut med några vänner på lördagkväll och som ofta händer när vi går ut så splittrades vi och när jag väl skulle åka hem så var jag ensam. Det kan vara lite svårt att få tag på taxi när man ska hem på nätterna, men då jag vägrar gå ensam för att jag är ganska rädd av mig så var min plan att leta upp en taxi. Jag kommer in på en gata medan jag samtidigt går och skriver ett meddelande till mina vänner om att jag var på väg hem. Då får jag en smäll i huvudet och nånstans där tar mitt minne slut. Jag vet inte hur många slag som utdelades, 1-2 eller kanske 3, men jag faller ihop på marken och vaknar till av att det står en massa människor runt omkring mig. Jag tror inte jag var medvetslös, men svart är det iallafall och det tror jag var pga chocken..
Killen i fråga verkade vara ute efter min mobil för det var vad han fick med sig. Polisen kom och plockade upp mig och vi åkte omkring i deras bil i kanske 30 minuter innan dom skjutsade hem mig till Evelina.
Jag mår fysiskt sett bra, inga synliga skador, bara en öm och knakande käke och en fruktansvärd huvudvärk.
Ibland spelar det ingen roll hur försiktig man är, är man på fel plats vid fel tidpunkt så spelar det kanske ingen roll hur förberedd man tror man är.
Jag är arg och ledsen för det som hände, men jag är tacksam, det kunde ha slutat så mycket värre.
Så man kommer inte kunna nå mig på min mobil dom närmaste dagarna iaf.
Jag är uppe i Umeå och hälsar på Emma denna vecka, det känns faktiskt väldigt bra med lugn och ro då jag har mycket att tänka igenom. Om man vill nå mig så kan man höra av sig till min mamma som har Emmas mobilnr.
"Sorgen har sina gränser, men fruktan har inga. Ty vi sörjer endast över det som har hänt, men vi fruktar allt som möjligen kan hända"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar