Besviken..

Fredagen skulle ju bli bra, vi skulle ha hur kul som helst, lyssna på bra musik av bra musiker.. trodde jag ja.. Usch vilken besvikelse. Jag såg inte ens bandet. Dom var typ 1 1/2 timme försenade så jag drog, jag orkade inte vänta längre. Jag var ganska upprörd när jag gick därifrån.

Men det var inte helgens enda besvikelse. För att göra en lång historia så kort som möjligt så ligger det till så här; När jag kom hem från Italien så hade restaurangen jag jobbar på fått en ny restaurangchef. Den snubben kändes bra, bra för restaurangen. Men med tiden så har jag med flera fått känslan av att han inte vill ha den gamla personalen kvar, (förutom killarna i baren), han har en stöddig attityd och en taskig jargong. Han har aldrig jobbat med mig, vi har bara hälsat, men jag får ändå känslan av att han inte vill ha mig där. Ändå så har ägaren av restaurangen pratat gott om mig och sagt till honom att jag är bra och att han kan behöva mig. Men det bryr han sig absolut inte om.

Hans motto verkar vara, låt mig citera personen i fråga själv; "passar man inte in så ryker man." Det det delade han ut som ett litet dolt hot till en annan tjej i sevisen. Vad fan är det för attityd? Och nu börjar jag med några fler bli ganska trött på hans beteende. Så mycket bullshit!

Till saken som gjorde mig illaberörd.

Jag har jobbat där ända sen restaurangen öppnade, (med några uppehåll) och jag har alltid kännt mig som en del utav gänget, vi har haft god sammanhållning, fram till den här hösten då. Men igår så var det menyprovning av den nya höstmenyn. Men det var inget som restaruangchefen hade bjudit in mig till, nej utan det fick jag reda på av en kompis samma dag. Då kände jag mig så jävla ovälkommen där. Jag har ändå jobbat 2 veckor lunch där nu..men ändå så behagade dom inte att ringa och informera mig om detta.

Jag känner mig upprörd, ledsen, irriterad, ovälkommen, stött, ja jag kan inte sortera känslorna, men nu kommer jag inte sätta min fot på restaurangen igen. Lite stolthet måste man få ha och skulle dom ringa om jobb så skulle det ändå bara handla om kanske 1 pass i månaden, så då är det ändå inte värt det.

Åå va skönt att få skriva av sig lite utav skiten som ligger och gror inom mig.

Nu ska jag ta hundarna på en långsam promenad, jag har fortfarande ont i benen. =(

"Vi måste ha fattat fel", sa en av katterna som tålmodigt väntade utanför mössfabriken"