Det blir ett sådant herrans flängande när man bara är hemma för 2 veckor. Jag vill ju hinna träffa alla men jag börja tröttna på att packa in och ur bilen och åka runt. Fast det är ju ändå värt det, det finns ju inget härligare än att vara med nära och kära!
Igår blev det en lång lunch med Jenny. Pannbiff med potatismos..yummie.. Efter maten så gjorde jag henne sällskap då hon skulle ordna ram till kortet på Tindra som ska stå på kistan. Sen så var vi till begravningsbyrån och lämnade det. Hon är så jävla stark, men jag antar att hon gömmer sig bakom allt praktiskt arbete som måste göras inför begravningen, vilket kanske är det enda sättet för henne att ens ta sig utanför dörren.
Imorgon är det begravning och helt ärligt så känns det överjävligt. Överjävligt att man måste ta farväl av finaste Tindra, överjävligt att se Jenny och Roger ta farväl av sin dotter, överjävligt att sånt här ens kan hända..
"Minnet lever, det kan ej jordas, det kan ej gömmas i stoft och grus. Nej det skall leva i fågelsången, i blomsterdoft och i vindens sus"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar