I vintras innan jag hade bestämt mig för att flytta upp till Åre så fick jag höra fruktansvärda historier om det lilla djuret lämmel och dess lämmeltåg. Och i och med dessa historier så tänkte jag att jag aldrig skulle bosätta mig i Jämtland för sån är jag, jag gillar inte smådjur när dom flockas i större massor, det får mig att fantisera om hemska skräckfilmer.."Lämmeltågets år" eller "Lämlarnas hämd" eller varför inte "Lämlarnas återkomst". Ja ni kanske förstår..
Men många försäkrade mig om att dessa lämmelår händer knappt vart 10:e år.
Ja och det hade jag i bakhuvudet när jag tog beslutet att flytta upp till Åre; "det kommer inga lämlar, det kommer inga lämlar.." Det här är vad jag fick höra och som jag även hade googlat mig fram till:
Periodvis förekommer fjällämmeln i mycket stort antal, (250 stycken per hektar) så kallade lämmelår. Under lämmelår uppträder lämmeln aggressivt, ofta med fräsanden och högljudda gnisslanden. Det händer att lämlarna lämnar sina boplatser, då kan tusentals lämlar vandra tillsammans för att hitta nya boplatser och bilda nya kolonier.2008 väntades bli ett lämmelår, men denna förhoppning uteblev.
(En fråga; vem faan hoppas på lämmel år?! Måste vara nån som vill utplåna mänskligheten.. Men helt ärligt så hade jag aldrig sett en lämmel så jag visste faktiskt inte riktigt vad det var som jag var rädd för, men beskrivningen låter ju inte som en Astrid Lindgrensaga direkt)
Nu till det som jag faktiskt tänkte skriva om:
Det började en kväll när jag var ute och gick med Dolly. Det var lite halvmörkt och jag hade lite feber. Medan jag stod och väntade på att Dolly skulle kissa så hörde jag ett svagt tassande, jag kisade sakta ner, rädd för vad jag skulle få se. Bredvid mig stod den lilla varelse som jag så länge hade fasat för att träffa. Men när jag stod där och kollade ner på honom så visste jag inte om jag hallucinerade pga febern för det kändes som om jag hade huvudrollen i en Alice i underlandet-film. Men den lilla hamsterliknande saken kollar upp och tar ögonkontakt med mig och sen tassar han vidare in under en buske. Jag vart som förstenad. Hur skumt var inte det, ögonkontakt. Ja det var en sjuk känsla. (i vanliga fall hade jag börjat hoppa upp och ner och skrikit som padda)
Ungefär 2 veckor senare så händer ytterligare en väldigt underlig grej. Jag vill bara börja med att berätta att mina solbrillor vid den här tiden hade varit spårlöst försvunna i flera veckor.
Återigen var jag ute och gick med Dolly men den här gången var det mitt på dagen. När vi närmade oss våran altan så dök det helt plötsligt upp en liten lämmel igen. Jag tog beslutet att gå jävligt sakta då jag var rädd att den skulle göra en helomvändning och attackera mig. Han gick framför oss ända fram till altanen där han i ena hörnet gjorde ett dyk ner under träbron. Jag kom tätt efter och böjde mig ner för att se hålet han kröp ner i och precis där han hade sprungit ner låg min solbrillor. What the fuck! Då kändes det verkligen som en Alice i underlandet film. Ett tag tänkte jag att han kanske ville att jag skulle krypa efter honom ner i underlandet, men det kunde han glömma.
Nej men nu börjar jag få andra tankar kring det här djuret. Det kanske är mitt djur, nån typ av skyddsängel, vet inte hur jag ska förklara med det är med mixade känslor som jag nu väljer att bo granne med lämlarna. (Har upptäckt att det inte bara är den här senaste lämmeln som bor under min altan, nej det är några stycken.....)
"Den som inte tror på mirakel är inte realist. Men den som bygger sin tillvaro på mirakel är en dumbom"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar