Jag sitter ofta och blickar ut genom fönstret med hakan i handflatan och tänker på hur berikande det är att han hund. Dolly är en vän som inte säger nåt om hur jag ser ut på morgonen, hon lyssnar när jag ältar, hon skrattar åt mina skämt, hon värmer mig när jag är kall, hon anser sig vara bästis med alla, t o m dom vi egentligen inte känner..bla bla bla.. jaja hon är fin på många vis. Men när jag vaknade upp imorse så hade hon berikat mitt liv på ett annorlunda vis, minst sagt.
Som jag tidigare skrev om så är hon dålig i magen och behöver gå ut och släppa på trycket betydligt fler gånger än i vanliga fall.
Vi var ut en gång i natt igen, men imorse var jag så jäkla trött eftersom jag inte kunde somna om efter våran nattliga ritual (vilket det har blivit). Så när hon började springa upp och ner för trappan imorse så trodde jag att det var Daisy, (Daisy kommer till oss vid 07 varje morgon) Jag var helt säker på att Dolly låg på golvet vid sängen.
Men vid 09 fick jag nog. Irriterad klampar jag upp och känner hur en tjock, oundviklig odör sveper sig runt mitt huvud. Jag försöker vifta bort den men den ligger kvar och borrar sig in i näsan. "Jäkla Dolly och hennes fisar" tänker jag när jag går ner för trappan och släpper ut dom.
När jag kommer upp igen så ser jag att den här gången var det inte bara en fis. På mattan hade Dolly lämnat en brun/gul present. Stackaren kunde väl inte hålla sig, hon är så dålig i magen att det bara rinner ur henne.
En rengörningsflaska, hushållspappersrulle och en massa hulkande senare, så är det ju bara att försöka glömma bort stanken och synen av geggan. Trodde jag ja, ute i köket låg en identisk hög och hur mycket jag än gnuggade mig i ögonen och försökte förneka faktum så låg den där och hånskrattade åt mig..
Jag älskar min Dolly och hon kan ju inte rå för det, är man dålig i magen så är man..
Så idag blir det fasta, sen kommer hon bara få äta ris och fettsnålt kött/fisk i ungefär en vecka.
"Vördar du hunden, får du lort i lön"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar