Skohorn

Japp då var det en sån där dag igen..
Imorse 09.30 skulle Boba anlända (Boba är en liten hund som jag är hundvakt åt på dagarna). När jag såg att bilen med Boba i parkerad utanför grinden så sprang jag ut i hallen och satte på mig skorna, sen går jag ut för att möta dom. När jag kommer ut till grinden så hejar jag på killen som lämnar av Boba idag (tydligen en systerson till Bobas ägare) han har även med sig en kompis som sitter kvar i bilen med öppen dörr. När jag ska ta emot och lyfta över honom så känner jag hur nåt ramlar ner från min rygg.. Jag vänder mig om och kollar ner och ser att där ligger mitt orange skohorn. Nu pratar jag inte om ett sånt här litet mini-skohorn, nej utan om ett halvmeters som man köper på Ikea! Jag hörde hur killen i bilen brast och stängde dörren.
Jag böjde mig snabbt ner och försökte dölja mina rodnande kinder medan jag plockade upp det. Hur fanken kunde det fastna på min luva?! Det enda jag fick fram till killen var;
"Där ser man, en fripassagerare. Vi ses i eftermiddag kl 17!" Men varför skulle jag säga så för, "en fripassagerare" aja är man född tönt så är man!
Med ett dåligt dolt skratt hoppade killen in i bilen och körde iväg..

På the walk of shame tillbaka till huset kom jag på hur det hela hade gått till.
Mitt skohorn hängde på den panel som jag har i hallen, vilket är i brösthöjd, så när jag skulle sätta på mig skorna så lutade jag mig mot väggen där det hängde och då måste det jäkla skohornet fastnat i luvan.

Japp det var ytterligare en dag i mitt liv!

"Humor är en bekräftelse av värdighet, ett tillkännagivande av människans överlägsenhet inför allt som händer henne."