Jag släppte ut henne och Daisy på gården imorse som jag alltid gör och det har aldrig varit något problem förut. Sen när jag ska kolla till dom efter ca 15 min så kommer dom inte när jag ropar. Min mage sa till mig att nåt var i görningen så jag sätter på mig ytterkläderna och tar ett varv runt gården.
"Dolly!?"
"Daisy!?"
Nej inte ett spår av dom. Jag inser då att vi har med 2 rymlingar att göra..grr.. Hjärtat hoppar upp i halsgropen. Jag tar sats och svingar mig över grinden och tar fart upp på gatan. Jag ropar och visslar. Rädslan visar sig i en ilska som börjar växa fram.
Jag ringer mamma och beodrar henne att slänga på sig kläderna och ge sig ut och leta med mig. När hon sen ringer upp för att höra vart jag är så väser jag bara i telefon; "Det är inte mig du ska leta efter!" Hon bestämmer sig för att hoppa in i bilen men i samma ögonblick så ser hon hundfotspår som leder från den lilla grinden och in mot grannens gård.. "Aha!" Inne där på gården så kommer Daisy springandes och efter kom Dolly..phu..
Jag hade mina aningar om vart dom 2 brottslingarna hade tagit sig ut och det var på det stället vid staketet som kommunen dumpar all snö, så det var bara att sätta igång och gräva..
Jag grävde en djup djup grop och det säger jag, tar dom sig ut där en gång till, då vill jag banne mig inte ha dom tillbaka! =)
Här nedan ser ni en måttligt glad matte och en skamsen Dolly..
"Hundens broder är varg"
lilla Dollsan... Pernilla du ser väl att hon är oskyldig? Någon måste ha satt dit henne.
SvaraRaderaåååh jag visste inte att du bloggade du din lilla rackare :)) ska följa dig som en skugga en het sommardag! sillidill sillipill med potatis till!!! min är: sognatore.blogg.se!
SvaraRaderaPuuss! Livia