Orutinerad skidåkare..

Jag måste bara få skriva om vad som hände mig tidigare i veckan.
Jag har nyligen fått ett par jättefina längdskidor utav min pappa så nu tänkte jag verkligen komma igång och få upp flåset på skidorna.
Så i måndags var den första dagen det gick att gå ut genom dörren utan nästippen trillade av. Det var milt och skönt ute så jag klädde på mig min skidåkerkläder, satte på Dolly selet och så gick vi ut till bilen. Det var frost på rutorna så jag kastar in Dolly i bagageluckan, lutar skidorna mot bilen och börjar skrapa rutorna. I vanliga fall är detta en syssla som jag verkligen avskyr, men nu var jag så peppad på att få åka skidor så det gick undan.
När jag skrapat klart kastar jag mig in i bilen, backar ut på vägen och med en rivstart så far jag upp för Sveavägen. När jag har kommit halvvägs till spåret så sitter jag med en nöjd känsla över att jag är på väg, allt är på plats, Dolly där bak, mina nya fina kläder sitter på och skidorna ligger mellan bak- och framsätet.....VA FAAN??! Vart är skidorna?? På en hundradels sekund börjar jag toksvettas och tänker tillbaka på vad som gick fel. Då minns jag att jag lutade ju skidorna mot bilen, men eftersom jag var så övertaggad så glömde jag hiva in dom i bilen innan jag själv kastade mig in.
Helvete hoppas dom inte är mosade, vad skulle jag säga till farsan, usch vad jag skulle skämmas. Jag gjorde en slirande u-sväng, folk måste ha trott att jag hade snuten efter mig, för undan gick det!
Jag gled ner på gatan och kommer ner till parkeringen.....puh...där låg dom, oskadda.

Nu ska jag bege mig upp till Umeå och hälsa på Emma, Jens och Manny. Ska bli såå mysigt att träffa det gamla packet!

"Vägen till startplatsen är den längsta"