Estocolmo

Hey!

Har nu spenderat ett dygn i mitt kära stockholm. Älskar den här staden vid den tiden då hösten tyst smyger sig på. Idag lyser himmelen blått. Hanna och jag har precis ätit frukost. Supermysigt.

Idag kan vi inte göra några större planer då ungen i min systers mage börjar göra sig påmind om att "den" vill komma ut..värkar som förbereder oss på vad som komma skall. Det känns så underbart att "den" snart är här. Så svårt att finna ord på känslorna till någon som man inte träffat än. Men ändå någon så levande. Bara timmar bort, bara en strimma hud mellan oss. Aawh det känns så överväldigande. Är det så här allting börjar. Så stort men ändå inget man kommer ihåg när man blir stor. Bara mamma och pappa som kommer ihåg. Konstigt..

Så iallafall, idag blir det vågrät ställning i soffan framför en dvd. Jag ska springa iväg och hyra nån serie, vi har ju några timmar att vänta ut..

Sista dagen i Rom så var jag och brorsan vid poolen och jag gjorde det som jag innan hade lovat mig själv att inte göra. Jag hoppade från 3:ans trampolin. Jag har en film på det. Jag kommer lägga upp den fast inte just nu. Det är så mycket känslor kring det hoppet och jag hinner inte riktigt med det nu. (för vi har ju så jävla mycket att göra..haha.) Nej men det krävs en del mentalt för mig att gå tillbaka till den traumatiska händelse och jag orkar inte det just nu =)

Ha en härlig dag, hoppas ni har sol!

"Hösten är en andra vår, där varje löv är en blomma"

SKINGRA ER, VALROSS PÅVÄG!!

Ett snabbt litet inlägg, vi ska snart äta.

Idag var vi vid poolen igen. Marcus har mer eller mindre tvingat mig till att dyka vilket jag var väldigt duktig på på den tiden då det begav sig. Men idag, på äldre dar så kan jag inte påstå att jag är ett vattendjur. Jag tycker om att ligga på land och drömma mig bort i vattenkonsternas värld. Fast jag vågar inte riktigt själv..

Men efter 2 timmars psykningar så gav jag efter. Båda mina bröder vet hur man psykar för att göra en lillasyster jävligt upprörd. Filmen ni kommer få se var dock inte det första försöket, det gjorde jag dagen innan, men ångesten att bara kasta mig ut satt kvar, fast det gick lite snabbare att slänga ut köttet idag.

Största ångesten i att visa detta klipp är faktiskt inte min satta kropp på 163cm, nej utan min fruktansvärda basröst. VARFÖR?! Varför kan jag inte antingen hålla käften eller prata som en pimpinett kvinna..?

Sen så vill jag att ni lägger märke till det märkliga ljudet på tiden 00.23. Jag påstår att det är Marcus som låter som en gammal 92årig, förslappad gubbe, med päronformade hängskinkor, som inte längre har kolla på muskulaturen och ljud från både det ena och andra hålet smiter ut. I detta fall en rap.

"Fler drunknar årligen i vin än i vatten"

Tonight I’m like a paper doll

Dress me in what you wish I had on

And I will not say a thing

I'll just keep smiling

Here I am, wordless again

You dress me up different ways

Flat and thin

Speechless within

You dress me up different ways

And I just can't be sure I’ll ever change

And I do not like the clothes I wear

I'd sooner throw them into the air

But I will not say a thing

I'll just keep smiling

Why is it now

You've cut me out

Of everything I was used to

Now it's not that I stand here with no choice

I will choose now to raise up my voice

Here I am, wordless again

Wordless again

And I just can't be sure I’ll ever change

Tonight I’m like a paper doll

Cut from the page I once lived on

And I will not say a thing

I'll just keep smiling

I'll just keep smiling

I'll just keep smiling

I'll just keep smiling

-Rosie Thomas-

Vaknar upp, mätt..

Jag förstår inte hur dom kan äta så mycket. Jag tror att Roberto gjorde ordning typ 10 pizzor igår, alla med olika fyllningar som vi alla åt utav. Och som gäst som inte smakat alla dessa pizzor förut vill ju självklart prova, iaf en bit utav varje. Men när dom två sista pizzorna kom ut på bordet så var jag så jäkla mätt och trött att jag höll på att bryta ihop. Det var nästan att tårarna kom när jag frågade Marcus innan den sista degen kom; "Men nu måste det väl ändå vara slut?!" "Nää, det kommer en till"

Alltså min mättnad hade spridit sig i hela kroppen, jag hade t.o.m ont i benen.. Man kan nog säga att jag hade gått in i "matväggen".

Vaknade upp för en halvtimme sedan och kände mig fortfarande rund och mätt om magen. Idag ska jag försöka hålla låg profil gentemot maten.

Vi ska snart dra oss en timme söderut för att lägga oss på en strand och där vet jag att det kommer serveras en pasta som Roberto förberedde igår, men THAT`S IT!! Sen blir det inget mer! Finito! Basta!

Alltså den här kommande onsdagen är nog den mest spännande, sjuka, nervösa, härliga, nyfikna, älskvärda onsdagen i mitt liv!

Jag plockar bladen från en prästkrage; "har jag blivit moster, har jag inte blivit moster, har jag blivit moster, har jag inte blivit moster..." Åå jag kan inte bärga mig. Idag är beräknat datum för lillskorpan att dyka ut, men jag har precis pratat med Hanna och det kändes inte som att äggklockan skulle ringa idag. Men vem vet =) På onsdag åker jag hem. Landar 23.20. Åker då raka vägen hem till Syrran och Sverre, åå vem vet, kanske har den behagat att komma ut då =) Längtar efter dig..

Här är lite bilder från igår, dessvärre, den enda kameran jag har är på min iphone och det blir ju inte den bästa kvalitén på grejerna.. Och faktiskt, nu när jag kollar på bilderna, inte dom roligaste bilderna heller. Men brorsan har tagit fler med sin digitalkamera, får tigga några utav honom sedan.

"Rönn står i blomma, svalorna komma och alla fåglar kommit nu. Men varför kommer inte du? När jag vandrar genom hagarna i de ljumma junidagarna, då väntar jag vid vägarna på dig"

Pizzakväll

Ikväll blir det pizza på Robertos föräldrars takterrass, så underbart. Dom har en vedugn och där brukar dom tillaga dom bästa pizzorna man kan tänka sig..himmelskt.

Idag har vi inte pysslat med något speciellt. Vi drog iväg till affären för att inhandla kvällens ingredienser. Åå det vattnas i mungiporna bara jag tänker på maten som kommer serveras ikväll. Jag måste tagga ner med detta ätande, annars kommer jag sluta som en strandad säl på grönland.

Sandra är ju faktiskt ganska söt..haha. Imorse vaknade hon upp och gnuggade sig i sina tomatröda ögon och påstår att hon håller på att få en ögoninflammation. Allt jag tänkte var; "Jaja Sandra, skyll på ögoninflammation. Erkänn att du har legat gråtandes hela natten och haft ångest över att åka ifrån mig och semestern." Med den tanken kunde jag ändå mysa när jag skjutsade ut henne till flygplatsen =)

Riktigt tråkigt att hon var tvungen att åka hem idag, hade velat ha henne kvar några dagar till.

Oj nu måste vi sticka.

Hörs imorgon!!

"Det finns en väg mellan öga och hjärta som inte går via förnuftet"

Hoffmaestro

Dom här snubbarna skulle jag vilja ha hemma hos mig, varje dag, vart jag än gick så skulle dom gå bakom och sjunga och spela för mig, gryyymt! Skulle det vara omöjligt? Ni kan få några kronor per dag..ni kan väl fundera på det!

Sista kvällen..

Imorgon åker Sandra ifrån mig, Rom, värmen, poolen, glassen, katterna, lägenheten, maten, espresson, musiken, Desperate housewifes, skratten, allt..och det känns så himla tråkigt!

Så för att minnas våran underbara vecka så lägger upp bilder från dagarna med Sandra.

Hanno una buona, arrividerci!

Inkompetenta kocksvin!

Gårdagen blev inte alls som vi hade planerat.

Meningen var ju att vi skulle ta oss ut till poolen och sen in till stan på eftermiddagen. Men jag och Sandra vet ju med oss att vi blir väldigt sega utav att ligga i solen en hel dag, så när man ska göra stan är man helt slut och det är inte så roligt.. Så vi bestämde oss för att stanna hem på dagen och åka in vid 16-tiden till stan.

Vi tog oss en lång svettig promenad runt här i Montespaccato, käkade lunch på hemmaplan och fräschade upp oss och sen begav vi oss till dom mer centrala delarna. Och där traskade vi bara runt och kikade på folk.. Vi tog en öl och bestämde oss för att käka middag i våra hemmatrakter, Cornelia, vilket vi senare skulle få komma att ångra..

(Här lite bilder från den tiden av dagen som det fortfarande var trevligt)

Och nu kommer vi till den händelsen som jag faktiskt inte önskar någon i min närhet.

Vi kommer fram till restaurangen som vi har besökt förr om åren, en helt okej restaurang. Sandra beställer in en pizza, jag beställer in en gammal goding, filé med grönpepparsås och på sidan beställer jag grillade grönsaker. Maten kommer in och jag känner nästan direkt att det är en konstig bismak på köttet. Men jag tänker att det kanske bara är det att dom inte stekt köttet med någon krydda överhuvudtaget, bara som det är. Jag äter lite till och känner att köttet är kallt och rått i mittenpartiet, runt om mittenpartiet känns det nästan som brosk. Jag beslutar mig för att inte äta något mer av köttet.

Efter ett tag känner jag att det börjar vända sig i magen och jag får ett fruktansvärt illamående. Men min tanke var att det kanske är psykiskt. Jag sitter kvar ett tag till, Sandra mumsar på sin pizza.

Jag känner ett "wrroooom" i magen och inser att om jag vill komma härifrån med hedern i behåll så gäller det att jag kommer till en toalett snarast möjligt. Jag tänker inte gå in på detaljer om vad som hände på toaletten, men som jag skrev tidigare, jag önskar inte någon i min närhet den upplevelsen.

Jag kommer upp till bordet igen och känner mig lite omtumlad, mår bättre, men känner mig fortfarande väldigt illamående.

Jag hade abosolut ingen lust att betala för det där köttet. Vilket Sandra propsade på att jag inte skulle göra.

Efter en lång stunds ignorerande av servitrisen så får jag till slut kontakt med henne och jag ber om notan. (Jag hade redan sagt till dom när dom plockade bort tallrikarna att köttet inte kändes okej.) De tar självklart fullt pris för maten, så vi går fram till kassan och jag säger till henne att hon inte kan ta fullt pris för maten, då jag har blivit sjuk av den. Hade det här varit i Sverige så hade man varit så pass rädd om sitt rykte att man hade dragit bort en del av notan. Men allt hon sa var; " no no no, no wrong with the meat" Vi försökte förklara för henne att jag kände mig dålig och att jag hade gjort ett ofrivilligt besök på deras toalett.

Tillslut hämtar hon kocken som kommer ut med köttet i restaurangen (tror inte hälsovårdmyndigheten hade godkänt det) Han säger; "You think there is something wrong with the meat? this cost 20 euro" Han är riktigt upprörd och vill inte svälja sin kockstolthet. Jag försöker få fram att jag skiter i vad köttet kostar, att det kanske var behandlingen av köttet som gjorde det dåligt, men han vägrar erkänna sina brister. Efter mycket argumentation på knackig engelska så säger jag bara att "Well then I suppose that you´re an really lously chef!!" Vilket han med stor sannolikhet inte förstod ett ord utav.......

Vi betalar fullt pris och lämnar restaurangen.

Jag kände mig väldigt illa berörd och förolämpad av hela situationen.

I sådana här situationer önskar jag att jag hade kontakter i maffian, jag hade mer än gärna skickat dit ett gäng för att dänga upp den där jävla kocken!!

Vi avslutade kvällen hemma med 4 avsnitt av desperate housewifes och ett illamående.

Idag blir det poolen, vi ska bara slänga i oss lite frulle.

"What comes around goes around"

Morning!

Morgonkaffet i detta land är något utöver det vanliga, det är så sagolikt gott.

Igår tog vi det lugnt efter poolen igen. Det är skönt att bara hänga här hemma på lillterrassen. Men i eftermiddag ska vi ta oss in till stan och vandra lite.

Fast innan vi drar in till stan så ska vi lapa lite sol ute vid poolen. Så just nu håller jag på att förbereda lunchen. Pasta pesto, min favorit!

Så tro om jag ska ta och väcka Sandra som snusar gott i sängen.

(Idag ska jag få Sandra att ta med sin kamera så vi kan lägga upp lite sköna bilder)

Vi hörs lite senare!

Ha en skön dag.

"I Italien tas trafikljusen som en rekommendation"

Humorn är på topp

God morgon, shit va trött jag är, varför gick jag upp för?

Kl är 08.35 och det är kolsvart i lägenheten. Man blir ju så lurad av dessa jalusier som täcker dagsljuset för att komma in och sakta väcka en. När jag vaknar här på morgonen är det helt svart, ac:n fläktar svalt och säger att det fortfarande är natt. Så varje morgon vaknar jag lite panikslagen, har inte ett hum om vad klockan är, morgon, lunch, eftermiddag, kväll. Men så avslöjar mobilklockan jalusiernas bluff. 08:28.. puh.. ja men då är det lika bra att gå upp. Jag låter Sandra sova vidare.

Äggen ligger och kokar i kastrullen och kaffet står bredvid mig..mmm, kaffe..

Igår spenderade vi hela dagen ute vid poolen, så skönt! Det är helt otroligt hur två människor kan ha sån jäkla rolig humor, samma humor och att dom träffade varandra. Jag pratar självklart om mig och Sandra. Vi har väl konstaterat vid ett flertal tillfällen att vi är världens roligaste människor (när vi är tillsammans), sjuk humor, men rolig=) Det är ju lite synd bara att det inte är så många som håller med oss, men det är det som gör det så mycket roligare.

Igår när vi satt i bilen påväg ut mot poolen så sitter Sandra bredvid mig och klagar på att hon inte är något brun. Så här lät det;

Sandra: "Åå jag är inge brun, kolla på dig du är ju liksom värsta..salamibrun!"

Men åå precis det jag ville vara, salamibrun, har alltid önskat mig salamiben! Nu är ju inte en salami brun utan mer rödrosa med vita prickar, men ändå. Tack Sandra, tack för ditt intellektuella ordförråd, du hittar verkligen orden, du vet hur man sätter en komplimang =)

Efter poolen så hängde vi hemma på vår lilla terrass. Åt prosciotto, mozzarella, tomat och bruschetta. Livet på en pinne!

Sen drog vi igång desperate housewifes och avlossade 3 avsnitt innan vi hoppade i bingen.

Idag blir det poolen igen, ska försöka få Sandra att hoppa från trampolinen idag. Måste bara hitta en öm punkt först som triggar igång henne.

"Humor är det man saknar när man försöker förklara vad det är"

Kattracka!

Jag bestämde mig igår för att åka ut på stranden idag. Kände att det var det enda sättet för att få den här dagen att gå. Men det var mysigt att ligga där ute själv.

Jag tog en sväng förbi affären påväg hem och handlade in lite matvaror så det ska finnas lite för mig och Sandra att att laga mat på när hon kommer.

Kl 00 landar hennes flyg ikväll, så då ska jag plocka upp henne. Det känns nästan som julafton. Åå va jag längtar!!

Jag har ju inte nån större kärlek för katter. Känner mig lite smårädd för deras oberäknelighet och så tycker jag att dom beter sig som stroppar. Men Marcus och Roberto har ju 3 kattar och det är därför som jag spenderar 3 veckor varje år här, för att vara "kattvakt".

Det tar tydligen 1-2 ve för dom att acceptera en ny människa i deras hus. Har inte sett så mycket av dom förutom när dom ska ha mat. Men nu dom senaste dagarna har dom varit rätt så mysiga. Dom har alla hängt hemma. Minstingen (Pippino) har följt efter mig vart jag än har gått. Lala(Bitchen) Har hängt i köket på en stol hela dagarna och t.o.m Barney(värstingen) har varit riktigt trevlig och sökt uppmärksamhet.

Så en dag sitter Barney uppe på ett litet bord i hallen. (Marcus har berättat att han brukar borsta honom där) Så jag bestämmer mig för att svälja min "katträddhet" en gång för alla och jag plockar upp borsten och börjar borsta. Å va han njuter, kurrar, stryker sig och jag känner hur banden mellan oss blir starka som stålvarjar. Efter ett tag tröttnar jag och ska lägga ifrån mig borsten och vad gör han?! Den jäveln hugger mig i armen!! (okej hugger var väl att ta i ,men han biter) "AAAAJJJ, VA FAAAN GÖR DU?!?!" vrålar jag. Jag kände mig kränkt, besviken, förolämpad, lortig, utnyttjad.

Ja jag kan väl säga att det kommer ta lång tid innan dom där banden är ihopsatta igen!

Så nu ska det småstädas och tvättas sen är det bara att vänta ut klockan..

Jag börjar få lite hemlängtan nu. Längtar efter familjen, vännerna, Ebba och Philip och nästan mest efter Dolly.

Nej nu ska jag förbereda hemmet och katterna för ytterligare en gäst.

Here´s the bastard, kolla in gaddarna på den sjuke saten!

" När jag leker med min katt, är det då katten som är min leksak eller är det jag som är kattens?"

Assolo

Hallå?! Haallååå?! Nej, helt tyst. Det enda jag hör är tvättmaskinen och bilarnas susande utanför på gatan.. vart tog alla vägen? tick tack, tick tack.. 09.57..gäsp.. Allt är stängt idag, mataffärer, allt är stängt.

Jag sitter vid köksbordet och har en yoghurt bredvid mig, den smakar surt. Vi köpte den igår. Mina smaklökar kanske har slutat fungera. Jag är hungrig.

Hallååå?! Fortfarande inget svar.

Jag har en pasta i kylen som frestar väääldigt mycket, men det är ett par timmar kvar till lunch. Jag får nog hålla mig. Känns fel att äta pasta till frulle.

Jag har precis skjutsat Fia, Joel och Allis till flygplatsen.

Men jag måste säga att det är ganska gött att vara själv också, framförallt när man vet att det bara är ett dygn som ska dödas.

Idag tänkte jag stanna hemma och tvätta sängkläder så det luktar gott och fräscht till det att Sandra kommer hit imorgon. Åå vad jag saknar henne, ska bli alldeles fantastiskt att ha henne här!

Dolly min Dolly..

"Den största ensamheten - att inte finnas i någons tankar"

Sing a long..

För några veckor sedan så pratade jag och min syster om en gammal barnvisa som jag sjöng när jag gick på lågstadiet, "Råttan Max". Det var min absoluta favoritsång som 6-åring!

Varken jag eller min syster kunde komma ihåg texten och jag har inte riktigt kunnat släppa den låten. Jag har letat som en tok efter visan men kan inte hitta den i lyssnarform. Men jag har hittat texten och för alla oss som kommer ihåg melodin kan ju sjunga den högt. Ta i nu!!

Så 1 2 3..

En liten råtta gick på stan

Han hette Max och var så glad

Han hade fått en ostbit stor

Utav sin snälla råttemor.

Det var runt hörnet på vårt hus

Där mötte han en annan mus

Goddag, sa Max vad heter du

Vi leker att du är min fru.

Jag heter Oskar sade frun

Och bor uti en dragbasun

Ser inte du sa han och fnös

att inte jag är någon tös

Nähä sa Max Det visste inte jag

Då leker vi nå´t annat bra

De började att sparka boll

Och Max han vann med 8-0

Så typiskt..

Vaknade precis upp efter en god natts sömn. Skulle verkligen vilja ligga kvar ett tag till, men eftersom vi aldrig åkte ut till stranden igår så skulle vi idag kliva upp i tid för att köra en heldag på playan.

När klockan ringde kl 09 gick jag upp och tänkte, att jag väntar med att väcka dom andra. Så jag borstade gaddarna, gav katterna mat, gjorde mig själv en kaffe, tanken av att ligga i solen hela dagen fick mig att le. Sen skulle jag dra upp jalusierna, och vad får jag se?! En himmel täckt av moln! Hur stora är oddsen, Fia och Joels sista dag här och dom tänkte steka det sista svålet. Usch vilken besvikelse, första dagen med dåligt väder..aja..vad hittar man på då?

Jag kanske borde gå och lägga mig igen, känner mig riktigt trött. Men nej, klockan är för mycket, jag kan ta en power-nap på eftermiddagen istället, den som jag hade tänkt ta i strandstolen.

Mitt kaffe är slut, det ligger bara en liten kall skvätt kvar i botten av den vita koppen. Förmodligen vill den lilla skvätten bli uppdrucken, men det tar emot.. Jag fyller på koppen med nytt kaffe istället. Det här nespresso kaffet är något utöver det vanliga. Det känns som en svart slöja som dansar runt min tunga och ner mot blåsan. Måste ha en sån maskin, måste!

Nu ska jag gå ut och ropa på solen, så här kan vi ju inte ha det.

Håll tummarna för att vi tar oss ut på stranden.

En liten parantes. Det är ju helt sjukt. Jag sitter i Rom, som har världens godaste mat och jag är sugen på hamburgare. Usch det är ju nästan att man skäms.

Har fortfarande inte väckt laget, jag låter dom sova..

Ha en fin dag, så kanske vi hörs till kvällen!

"Dåligt väder ser alltid värre ut genom ett fönster"

Till familjens nykomling..

"Åh lilla barn lyssna till min röst

Hos mig ska du alltid finna ro och tröst

När världen vänder sig emot dig och allt känns hårt

När lyckan kännas fjärran och livet känns svårt

Vänd dig då till mig

Så ska jag finnas här för dig

Smeka din kind och stryka håret från din panna

Tillsammans ska vi världens orättvisor förbanna

Jag kan inte skydda dig från allt ont i världen

Jag kan inte bära dig längs den långa färden

För skyddar jag dig mot smärta skyddar jag dig mot livet

Som trots allt är vackert och inget att ta för givet

Däremot kan jag erbjuda en öppen famn

Och en lugnande stämma som viskar ditt namn

Åh lilla barn lyssna till min röst

Hos mig ska du alltid finna ro och tröst"

Ytterligare en solig dag

Idag är inga planer gjorda. Vi tänkte ta dagen lite som den kommer.

Det enda jag vet är att jag inte vill gå runt i stan i denna hetta och så känner vi nog allihopa.

Igår lagade vi en middag hemma. Så här såg menyn ut..

Förrätt;

• Bruschetta m. olivolja, vitlök och salt.
• Mozzarella och tomatsallad.

Varmrätt;

• Kött m en fräsch sallad
• Röda paprikor fyllda med mozzarella, basilika och olivolja.

Vi var nog alla riktigt nöjda med vad vi hade tillagat.

Jag har faktiskt inte så mycket mer att skriva om, dagarna övergår ju till nån typ av vardag även här i Rom när man är här under en sån lång tid. Man tänker sig att det är fart och fläkt varje dag, restaurangbesök, hälsa på påven, ta en snabb espresso, trängas på en fullproppad tunnelbana, springa mellan olika sevärdigheter, prova goda viner, besöka Italiens nattliv, brottas med gladiatorer utanför colosseum, äta glass, det sistnämnda gör jag iofs väldigt ofta, men annars, man orkar ju inte leva som en charterturist i 3 veckors tid, framförallt inte när man har varit här dom senaste 6 åren. Det är faktiskt väldigt skönt att bara ta det lugnt och slappna av när man är här, no stress.

Så jag ska ta mig en till koppe kaffe och sen ska jag nog göra mig iordning för stranden, hoppas dom andra är med på den idén.

"Det är kockens rätt - när maten är färdig skall han vara mätt"

Farväl

Idag har vi dagen med ett ledsamt d.. Jessica ska åka hem. Hon har varit här nu i 10 dagar och det har varit 10 härliga dagar, synd att det tar slut så snabbt. Men vad som är roligare är att idag bokade jag och Sandra en resa ner hit åt henne, det känns helt fantastiskt gryymt!! Jag är hur glad som helst. Hon är ett utav mina favoritsällskap.

Men tänkte bara dra lite snabbt om gårdagen.

Vid 11-tiden så packade vi oss alla in i lilla nissan för att bege oss norr över, toscanaregionen. Målet vi hade i sikte var en liten by som heter Montalcino och för oss som har ett vinintresse så vet vi att där finns det väldigt många vingårdar som producerar bland dom godaste vinerna. Vart man än kollade så var åkrarna prydda med vinrankor, vinrankor så långt ögat kunde nå. Så vackert. Vi besökte dock ingen vingård, men vi besökte en vinrestaurang som låg mitt bland den underbara natur. Killen på stället hade stor kunskap om brunello-vinerna och berättade långa historier om allt från skörd, till lagring, till den lilla farbrorn som ägde en utav vingårdarna och själv smakade på allt dagligen och vred och vände för att få fram det perfekta vinet. Det kallar jag passion.

Men jag smuttade bara på 2 utav vinerna eftersom jag skulle köra oss hem.

Vi besökte en trevlig restaurang på kvällen för att sen vid 23-tiden trycka gasen i botten och styra mot Rom.

Idag har jag och Jessica legat vid poolen medan dom andra har varit inne i stan. Jag är inte så speciellt avundsjuk på dom då det är stekhett ute.

Nu ska jag strax skjutsa Jeppe till flygplatsen. Tack för den här gången Jessica, vi kanske syns på eran kräftskiva den 28aug. Kram på dig!

"Vad är definitionen på ett gott vin? Det ska börja och sluta med ett leende"

Alla samlade..

Det är måndag morgon och vi har varit här en hel vecka. Klockan tickar fort..

Har egentligen inte så mycket att skriva idag, gårdagen var den mest stillsamma hittills. Efter att jag plockat upp Fia&Co så hängde vi hemma hela dagen.

När Jessica tillslut bestämde sig för att ta sig in till den lilla staden för shopping så var vi andra helt deckade och tog oss en tupplur. 1 timme senare vaknade vi alla upp med ett sug i magsäcken och vi kom då på den briljanta idén att vi skulle gå till den nyöppnade restaurangen här i vårat kvarter. Personalen där var riktigt trevliga och riktigt glada att det var turister där, så när Fia, jag och Joel satt och skulle välja en förrätt så kom ägaren in med ett gigantiskt fat med olika friterade saker som förrätt. "On me on me, no pay" Vi vart glatt överraskade. Mindre roligt var det väl när gubben står och glor på oss medan vi äter. Tankarna som for genom huvudet var att det kanske var gammal mat som hade stått i kylen alldeles förlänge och han såg oss som ett tillfälle att bli av med den. Men det var jättegott och han tjatade på oss att vi skulle äta upp allt.

Fia, Joel och Allis åt pizza jag tog en pasta som jag nog hade kunnat göra bättre själv. Men jag var ändå så mätt efter all friterat så det gjorde inte så mycket.

Efter maten bjöd han oss på Limonchello..yummie..

Nu ska vi göra iordning frukost, sen drar vi till stranden!

Ciao ciao

"Turister är människor som bara bläddrar i ett främmande land"

En snabbis..

Kl är 09.05 och jag ska alldeles strax köra ut till flygplatsen för att plocka upp mina nya gäster som kommer.

Igår hängde jag och Jeppe ute vid poolen i Fregene. När vi var färdigstekta så åkte vi hem och tog det jäkligt lugnt. Vi slängde i en brunfärg i mitt hår, sen så dödade vi några timmar ute på terrassen som Jeppe så fint vill kalla den. Vid 21.30 så tog vi bussen in till stan och hittade oss ett mysigt ställe vid floden. Men vi upplevde inte mycket action där. Men det var mysigt.

Taxiresan hem, gjorde mig lite nervös. Chauförren, som hade ganska många år på nacken, kunde inte ett endaste ord på engelska och han fattade nog aldrig heller att vi inte kunde någon italienska. Så han körde den här klassikern, "prata högre och väldigt långsamt så kanske dom förstår" Men vi vet väl alla att det är inte så det fungerar..eller??

När vi väl fick fram vart vi skulle, så hade han lite problem med våran gata "Via villata", men jag försökte få fram att när vi kommer till montespaccato så guidar jag honom. Men ordet guida som jag hade hoppats på att han skulle förstå, svischade över huvudet på honom rätt ut genom rutan..

Men vi kom ju fram. Men jag hade hoppats på att han skulle ha använt sig av gps:n som visade rätt väg hem till oss ist för att sitta och bläddra i en kartbok, känns ju lagomt säkert i Rom trafik.

"Man kan inte lära gamla hundar att sitta"

Gooomooorgon!

Jäklar va bra det här känns. Italien, solen, sällskapet, Rom, stranden, maten, drycken, pratet, tystnaden. Jäklar va bra det här känns.

Det känns verkligen som att jag Jessica har semester. Italienarna springer förbi oss, svischar förbi på sina vespor och tutar för att komma förbi med sina små bilar. Vi kollar på varandra, jag suckar, Jessica skakar på huvudet och så går vi vidare..

Stressen har inte nåt oss än, vi tar det lugnt, hänger på stranden, hänger hemma. Länge sen man hade en sån här semester. "Sola och bada i pina colada".

Idag blir det stranden/poolen, man vill ju se lite sommarfräsch nu när Fia, Joel och Allis kommer. Dom anländer imorgon, 09.55, ska bli så mysigt att ha dom här.

Vi får se om vi åker ut och hämtar dom med bilen. Tydligen så är påfarten när man ska från flyplatsen, den första som djävulen anlade. Vi får se om vi vågar oss på det.

Tro om jag ska mig en till espresso lungo.. Jo det ska jag, så ska jag även äta mitt ägg, sen tar vi bilen i riktning mot piscina.

Hanno una buona!

"De flesta semestrar rinner ut i sanden"

Bye bye bro´..

Idag är dagen för Marcus och Robertos avresa, Let the party begin, woohoo!!

Nej då skämt åsido. Kommer bli lite tomt utan dom faktiskt. Men jag tror nog att jag och Jessica kommer reda oss.

Idag tänkte vi ta oss ut till stranden, fast det blir efter lunch då Roberto har tagit bilen till jobbet.

Men men det gör inte oss så mycket, här är det ju varmt dygnet runt =)

Igår drog brorsan och Robban med oss en bit utanför Rom för att käka middag. Ett ställe med megastora pizzor. Roberto sa att nu när dom åker bort så kommer inte han få äta pizza på 15 dagar så han ville slå på stort nu innan.. Jag och Jessica var pruttmätta efter förrätten, vilket mer liknar en varmrätt för 2, så när väl pizzan kom in så orkade vi en varsin liten slice.. well inte gråter vi för det. Vi bad om en doggybag så nu har vi lunch när vi ska ut till stranden.

Nu måste vi rappa oss på, för vi bestämde oss just för att tåget ut till la playa då vi inte har tillgång till bilen förrän vi 14-tiden.

Ciao ciao!

"Medan människorna vinkar med sina näsdukar, sätter tåget sakta igång och lämnar stationen bakom sig alldeles orörlig"

My sweetest downfall..

You are my sweetest downfall

I loved you first, I loved you first

Beneath the sheets of paper lies my truth

I have to go, I have to go

.................

En kort strof skriven av en av mina favoriter, Regina Spektor..

Trevlig tur på tåget..

Buongiorno!

Igår tillägnade vi nästan hela dagen ute i Fregene där en utav Roms stränder ligger. Vi låg dock inte på stranden utan vi valde att parkera oss vid poolen, riktigt skönt var det! Efter många många timmar i solstolen så begav vi oss hemåt. Roberto skulle nämligen laga middag hemma. Det är nästan min favorit, han är grym, han är råvarornas konung, misslyckas aldrig, inte när jag har varit med iaf! Filé med grönpepparsås som första rätt sen hans mammas underbara frittata..yummie yummie..

Efter middagen så var jag och Jessica lite småsugna på att ta oss in till Rom, så Robban och Marcus gav oss lift in till stan och tappade av oss vid floden där det är mycket aktivitet på kvällarna. Där fann vi oss ett ställe med scen och ett live-band som spelade jazz, hur härligt som helst. För att vara "ekonomiska" så delade vi på en flaska prosecco, ist för att bara ta ett varsit glas. När jazz-bandet hade spelat sin sista låt så kände vi också att det var dags att tänka på refrängen. Vi hade bestämt oss för att ta en taxi hem då busstrafiken är så fruktansvärt underutvecklad precis som all annan kollektivtrafik i den här staden. Men vi bävade oss lite för priset. Vi hade förberett oss på att det skulle bli kostsamt, vi räknade kallt med minst 30euro om ens det skulle räcka. När taxin parkerade på våran gata hemma i montespaccato så stod taximätaren på 14.80 euro.. WHAT??!! holy moly, det var jag inte beredd på. Ja det är väl bara att tacka och ta emot, men om man hade vetat det här så hade man tidigare år kunnat bespara sig långa väntetider, smärta, vrede, frustration, vilsenhet (är det ens ett ord?) well well, nu måste jag prova taxi igen för att se så det verkligen var det rätta priset!

Idag vet jag inte riktigt vad som väntar,det är varmt men molnigt, så jag och Jeppe kanske drar oss in till stan..we´ll see, we´ll se.

(Nej, vi är inte nakna..)

"Jag lagar mat med vin, ibland har jag det till och med i maten"

Oh my god!

Vilken kväll, vilken mat, vilket vin..

Jag vet aldrig hur jag ska uttrycka mina känslor efter ett besök på fiskrestaurangen. Det är så svårt att hitta dom rätta orden som gör upplevelsen rättvisa.

Restaurangen är ganska hysterisk, det är mat på mat på mat och den ena vinflaskan efter den andra. Och fort går det, man hinner knappt anlända till restaurangen innan dom 8 första rätterna har ställts fram på bordet. Personalens tempo gör att man själv hamnar i rapido. Snabbt snor man åt sig av läckerheterna och mumsar i sig, för rätt som det är så är personalen där och rycker i tallrikarna. Efter att man fått i sig en en hel sjö av fisk så är det dags för min favorit, skaldjursrisotto, åå dra mig baklänges vad god den är. Jag försökte njuta, men den var så jäkla het och med vetskapen att italienarna vid bordet redan kastat i sig sin portion och att när som helst kommer personalen och plockar in tallrikarna, så fanns det inte så många andra alternativ än att skålla tungan och häva i sig dom små risgrynen.

Efter denna rätt är det självklart inte slut. 2 till pastarätter skulle infinna sig och sen en stor bricka med olika fiskar och skaldjur som legat på grillen. För att sen neutralisera smakerna så får man in en lite kopp med en himmelsk limesorbet för att vidare komma in på desserten som består av färska frukter. Jag mäktade endast med vattenmelonen sen var det verkligen tvärstopp. Och inte nog med alla underbar mat, vinflaskorna kommer in som på rullande band, det kanske är det bästa med middagen =)

Och allt detta för endast 35euro.

"En av de fina sakerna med livet är att vi regelbundet måste avbryta det vi sysslar med och koncentrera oss på att äta"

Rome

Nu är vi äntligen framme i Rom. Känns helt suveränt.
Igår tog flyplanet mig och Jessica till Italien och framför oss har vi nu några veckor att döda. Men vad Jessica inte visste var att vi skulle resa i lyxens tecken. Eftersom hon fyller år i september så hade jag, som en liten födelsedagspresent, uppgraderat oss till busniess-class. Men då jag inte hade sagt nåt om det så tror jag nog att hon blev glatt överraskad!
Så direkt när vi hade checkat in så fick vi kliva in i loungen och där väntade det lite småplock till mat, vin och öl. Kändes som en bra början på denna resa. Och när vi väl sen fick kliva ombord på planet så blev vi erbjudna jucie, champagne eller vatten, det är väl inte så svårt att lista ut vad vi sköljde våra strupar med.. Sen var det bara att välja och vraka mellan olika maträtter, vi valde en 4-rätters. Först fick vi in en liten räksallad, sen kom varmrätten, senare ostar och slutligen så tog Jessica in lite choklad och till allt det här så dracks det champagne och vin, åå herrejösses var mätta vi blev!
När personalen sen kom och frågade oss om vi ville ha kaffe så löd konversationen så här;

Flygvärdinna; Would you like coffee or the?
Pernilla; Some coffee please.
Flygvärdinna; How would you like your coffee?
Pernilla; Black.

Till saken hör att vi flög med Ethiopian och alla i personalen var väldigt väldigt bruna i hyn, nästintill svarta.. Så när dom kollade på varandra och började le stort så insåg jag att man kanske inte säger svart kaffe "black coffee" på engelska, så jag kände mig jättedum. Men då undrar jag, hur säger man då, om man vill ha svart kaffe? Måste jag säga coffee without sugar or milk, det blir ju genast lite komplicerat.. Ja jag vet inte om jag sa nåt dumt, men dom fick sig nog ett gott skratt åt den dumma svensken på rad 4.

Men idag är det första dagen på min semester och det känns helt grymt att det är jag och Jessica här!
Hoppas Sverige bjuder på sin bästa solsida där hemma.

Kram på er!

"Semester är den korta tiden mellan planeringen och minnena"

En dag kvar på sommaren, eller?

Tiden rusar iväg och det känns som att jag halkar efter hela tiden. Det var inte länge sen som jag stod och valde mellan om jag skulle ha den tjocka eller den tunna jackan, kallt, varmt, kallt, varmt.. Men sen så helt plötsligt var sommaren här. Jobb, träffa familj, till mora, midsommar skålas, jobb, äta glass, jobb, ligga på gräsmattan, jobb, måste umgås, jobb, uteservering, grilla, måla altan, oskarshamn, förbereda inför hösten, klappa hunden, bada, hälsa på, jobb, snart italien.. Men nu då? Vart tog allt vägen? Vad hände? Imorgon flyger jag till Rom vilket jag har sett som avslutet på sommaren, men den började ju precis, är den slut när jag kommer hem? Jag blir inte klok på tiden som passerar mig, varför känns det som att jag hela tiden står stilla och saker bara åker förbi mig som ett rullande band. HJÄLP!

"Tiden går inte - det är vi som rusar fram genom den stillastående evigheten"