Varma dagar

Det börjar närma sig, närma sig en tid som har varit så långt ifrån mig, jag kan knappt bärga mig. Om 12 dagar, den 2augusti. kl 09:00 lyfter flygplanet, flygplanet som ska ta mig och Jessica till ROMA!! Lämnar ett supervarmt Sverige för att semestra 3veckor i ett ännu varmare Italien, sweet =) Jessica blir där en vecka sen kommer kusin Fia med Allis och Joel ner, kan det bli bättre?!

Fast det är inte direkt lugna tider fram till 2augusti 09:00. Sista juli ska jag vara ute ur mitt lilla hus, så nu måste det packas i 190.
I november flyttar jag upp till Åre för att spendera vintern, så nu kommer jag bo uppe hos mamma månaderna fram till dess. Ska bli skönt att förhoppningsvis lämna Invito för gott nu, så mycket tjafs och dålig stämning och jag känner att jag har gjort mitt där. Jag är den enda som är kvar av den personal som var med från första början. Men nu ska jag inte säga för mycket, nästa sommar står jag väl där igen, men peppar peppar =)..

Nej nu ska jag ta mig en svalkande dusch, gick upp 07 imorse och tog en promenad med Dolly och Daisy. Och nu har jag precis kommit in efter att klippt gräsmattan, den växer som smör smälter i solen.

"Du som har varit i Italien, är det verkligen sant att landet liknar en stövel?"

Hello hello hello!

Snacka om att jag har kommit ur gängorna med detta skrivande. Men jag har liksom inte haft nån ro att sitta ner med datorn, framförallt inte nu när det har varit sådant strålande väder!
Och desto längre man väntar med att skriva desto mer samlar man på sig att skriva om och då blir det direkt jobbigt, så kan vi inte stryka det som har varit, orkar faktiskt inte gå igenom allt..

Fast jag har faktiskt en liten söt grej att berätta.
För några veckor sen så hittade Philip en död skata här på gården, han, Ebba och farmor drog igång ett projekt för att denna lilla skata skulle få ett värdigt avslut. Philip var väldigt engagerad och kom med en massa olika ideér. Dom la ner den lilla skatan i en skolåda och grävde ner den i ett hål bakom mitt hus. Jag fick den stor äran att fixa ett kors vilket bestod av två avbrutna kvistar och ett rött snöre som höll det samman. Philip gjorde det han gör bäst, plockade blommor (Philips favoritsyssla) Sen när fågeln var nergrävd och blommor och kors hade placerats så var det dags för den stora begravningscermonin. Där står vi alla 4 plus Dolly men hon insåg väl hur töntigt det var så hon gick där ifrån. Så frågar Ebba; "men ska vi inte sjunga nåt?" Philip; "Jag vet! Vi kan väl sjunga Prästens lilla kråka!" (kvicktänkt) Så där stod vi sen uppradade och sjöng "prästens lilla kråka skulle ut och åka...." Det var en fin stund.
Philip säger god morgon och god natt till kråkan varje gång han är här.

Nu ska jag bege mig ut i hettan och göra lite nytta.

"Prästens lilla kråka skulle ut och åka, ingen hade hon som körde.
Prästens lilla kråka skulle ut och åka, ingen hade hon som körde.
Än slank hon hit, och än slank hon dit, och än slänk hon ner i diket.
Än slank hon hit, och än slank hon dit, och än slänk hon ner i diket"